Från bloggen

Brottning

Brottning är en form av kampsport som involverar flera olika grepp och fasthållningar i försök att besegra sin motståndare. Inom brottning finns det flera olika grenar som exempelvis sumobrottning, judo och sambo. Brottning tillhör den så kallade fullkontaktsporten vilket inte är förvånande med tanke på hur mycket kontakt det sker mellan de två deltagarna. När man pratar om brottning är det de två olympiska grenarna grekisk-romersk stil och fristil som avses.

Historia

Brottning är en av de allra äldsta formerna av strid och ursprunget till brottning går tillbaka åtminstone 15 000 år. Man har nämligen hittat grottmålningar i Frankrike som föreställer människor som brottas som beräknas vara så gamla. Litterära referenser till brottning förekommer i Gamla testamentet. I det antika Grekland och Rom skedde en form av brottning som ingick i de antika olympiska spelen. Den grekisk-romerska stilen härrör från den tiden fast den antika brottning som skedde då kunde vara mycket mer brutal. I Rom så togs hela idén av brottning från den grekiska brottningen men de tog bort den ofta förekommande brutaliteten. Under medeltidens långa period förblev brottning att vara en populär sport. Tidiga europeiska bosättare i Amerika tog den starka brottningstraditionen med sig där de fann att brottning var populär även bland indianerna. Under de första åren av de nordamerikanska kolonierna blev amatörbrottning populärt och blev en återkommande aktivitet på allt ifrån mässor, firande av olika slag och även i militära övningar. Utvecklingen fortsatte och den första organiserade turneringen för brottning skedde i New York år 1888. Sedan 1904 har brottning varit en gren vid de olympiska spelen och utvecklats därigenom. Det internationella brottningsförbundet United World Wrestling (UWW) bildades 1912 i Belgien.

Former av brottning

De brottningsdiscipliner som idag definieras av UWW är i uppdelade i två olika kategorier. De är internationell brottning och folkbrottning. Från UWW godkänner man för närvarande sex brottningsdiscipliner och tre av dessa ingår i de olympiska spelen; grekisk-romersk, fristil och kvinnlig brottning. De andra tre är amatörpankration, bältesbrottning och strandbrottning. I den grekisk-romerska stilen får man inte hålla motståndaren under bältet, göra krokben eller aktivt använda benen i utförandet av någon brottningsåtgärd. Att klämma sin motståndare mot mattan är ett sätt att vinna. Fribrottning tillåter användningen av brottarens ben i attack och försvar. I övriga avseenden liknar det den grekisk-romerska brottningen och man vinner på samma sätt, genom att klämma sin motståndare mot mattan. Det sker efter att man lyckats kasta ner sin motståndare eller lyckats brotta ner denna. Kvinnlig brottning sker alltid i fristil. Pankration kommer från de grekiska orden pan och kratos och innebär ”den som kontrollerar allt”. Pankration var med som gren i de antika olympiska spelen. Den moderna amatörpankrationen är en form av kampsporten MMA där olika tekniker från flera olika håll används. I amatörpankration förekommer både slag och brottning. I bältesbrottning bär deltagarna byxa, jacka och ett bälte som motståndaren hela tiden måste hålla i. Målet är att kasta ner sin motståndare på mattan och kasten ges poäng mellan ett och sex baserat på vilken del av motståndaren som landar först på mattan. Först till sex poäng vinner. Strandbrottning sker i en sandfylld cirkel och poäng fås genom att få ut motståndaren ur ringen eller få motståndaren på rygg. Förutom dessa former av brottning finns andra mindre former som inte är godkända av UWW.